"Hur kan du vara sjukpensionär och resa runt i hela norden?" Den kommentaren fick jag i helgen. Mannen som levererade den var upprörd över att jag var fackligt aktiv och satt i Nordiska rådet. Jag förklarade lugnt att jag varken är fackligt aktiv eller sitter i Nordiska rådet, men det örat lyssnade han inte på.
Det är tråkigt att det fortfarande finns människor som anser att det enbart ät befogat att vara sjukpensionär om man är totalförlamad och hjärndöd.
Oavsett vilket funtionshiner en människa har, så finns det alltid nåt hon är bra på och framför allt har hon ett behov av sysselsättning, även då funktionshindret omöjliggör det för henne att sköta ett vanligt åtta timmar i veckan jobb. Istället för att pålägga de funktionshindrade skuld och skam för att de sysselsätter sig med nåt, skulle det vara mera konstruktivt av omgivningen att uppmuntra det lilla de funktionshindrade faktiskt klarar av.
Det är rätt ironiskt att de som mest anser att funtionshindrade är en börda för samhället är samma personer som blir mest upprörda då de funktionshindrade försöker göra en samhällsinsats.
måndag 10 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar